Snö, bara snö.
Sötnöt och mor gick ut för att inspektera all denna vita, kramgoa snö.
Det gillades av sötnöten som kände på snön med sina fingrar,
dock stod hon stel som en pinne när man ställde henne i snön.
Sen fick sötnöten sitta i snön, balansen var ur kurs (vi skyller på vinterskorna)
och sakta föll hon bakåt.
Och det uppskattades inte alls, speciellt när man inga vantar har (de lämnades ju hemma, tillsammans med mammas egna vantar för att vi skulle kunna hålla händer och gå runt).
Så istället gick vi in och sötnöten fick värma sig med varm mjölk. Det uppskattades iallafall.
Kommentarer
Trackback
